måndag 2 juli 2007

I rymden kan ingen höra dig prata i mobil

Vi har en underbar kultur i Sverige. Vi har det så bra i jämförelse med andra länder att vi frodas i kärlek och medmänsklighet. Nästan iallafall. Eller, snarare, vi tror att vi gör det.

När jag åker tunnelbana under rushhour är jag den enda personen i vagnen. Trots att jag svettas av trängsel och ofta måste stå upp för att jag har svårt att hitta en sittplats, är jag ensam i hela vagnen. Det låter ju väldigt paradoxalt, och det är det, precis som vår kultur. Eftersom jag delar vagn med 90 andra osynliga människor ska jag dessutom visa hänsyn genom att inte prata i telefon, det uppfattas som väldigt provocerande eftersom INGEN vill höra mitt privatliv, och om man av någon sjuk anledning råkar se en annan människa och tittar denne i ögonen möts man av en blick som kan liknas till den Medusas fiender fick möta innan dom raskt förvandlades till sten.

Well, jag kan väl börja med att kommentera mobiltelefon i tunnelbanan eftersom det ämnet har fått mer debatter än Saddam Husseins avrättning.

Förbjuda mobiler i tunnelbanan? Vilken bra idé, kanske kan vi införa barnvagnsfria vagnar också, tätt följt av skolklassfria vagnar, dagisfria vagnar, hårsprayfria vagnar, sminkfria vagnar, alkisfria vagnar, håriga män-fria vagnar och en vagn där ingen gravid kvinna får sitta?

Nu är jag löjlig tycker ni men det ska vi allt bli två om. (gärna fler men det lär väl inte vara mer än en person som läser det här)

"Jag blir så trött på att höra folks privatliv när jag bara vill sitta och ta det lugnt efter jobbet, jag blir så förbannad på alla idioter som inte kan respektera att vi är flera som tvingas höra på det oändliga babblet. Jag skiter väl fullständigt i om du inte ville ha sex med din pojkvän eller hur många köttbullar du ska ha till middag!"

Det där var ett klassiskt exempel på en antimänniska. Vad vi kan enas om direkt är väl att tunnelbanan inte är ett ställe där man i lugn och ro kan läsa en bok utan störande moment utan en samlingsplats för svettiga, stressade homosapiens som bara vill hem så fort som möjligt, vad du som räknat med en kort semester mellan Ropsten och östermalm borde göra är att skaffa ett landställe. Vad vi bör ta upp först är väl den där biten med att "tvingas" lyssna. Jag har aldrig suttit i ett koncetrationsläger, men jag kan tänka mig att man TVINGAS lyssna på sina kamrater som står och duschar i gas två baracker bort. Jag kan tänka mig att folk som upplevt ett krig har TVINGATS lyssna på hur bomber spränger bort deras farmors byggnad och hur dom TVINGATS lyssna på hur folk blir ihjälskjutna utanför medan dom gömmer sig för att överleva. Jag kan däremot inte föreställa mig alls hur någon i en tunnelbanevagn TVINGAS lyssna på en annan människas samtal. Det är väl snarare den som pratar i mobilen som ska avgöra om det är okej att prata eller inte "det finns folk som KAN höra." Visst är det irriterande när en 15 årig tjej sitter och skriker i sin mobil och säger "näääääää-ä??" i 309 decibel i 45 minuter, MEN det är att hon är 15 år och hjärndöd som är irriterande, inte att hon pratar i mobil. För vad är skillnaden från att hon hade suttit och snackat exakt likadant med en väninna i sätet mittemot? Ingen, du vet det, jag vet det. Det är flickans ålder och intelligensnivå du stör dig på, och inte att hon använder ett kommunikationsredskap i din närvaro. (sålänge du fortfarande inte tror att den radioaktiva strålningen kan sätta din pacemaker ur spel, då kan jag förstå din oro, men då tror jag att en HD-tv har samma riskfaktor.)

"Jag vill inte höra privata delar ur någons liv." Det vill du visst, du vill höra så privata delar om alla du möter du bara kan, och om det fanns möjlighet skulle du ladda ner mappar på alla dina kollegor med dom smaskigaste detaljerna om deras sexliv, matvanor, toavanor och tidigare relationer, mål i livet. Du skulle nästan gjort vad som helst för att få tag i hemsidan och den informationen. Jag också. Annars hade aftonbladet gått i konkurs för flera år sedan. Du kan ljuga för dig själv hur mycket du vill, men om sanningen ska fram handlar det bara om vanlig hederlig svensk avundsjuka, man ska vara så mellow som möjligt och bara existera, att vara en mall-robot. ( En mall-robot är den typiska "svensken" som går i skolan, skaffar partner, hittar okej jobb, skaffar lya, gifter sig, får barn och gör precis som man "ska", mao, går på parmiddagar, kollar på Stefan & Christer samt Allsång på Skansen och liknande familjeunderhållning, dricker alkohol så ofta tillfället ges och tycker att Peter Siepen är en urspårad galning medan dom själva sitter inne med läskiga hämningar dom inte förstår för att dom lever som alla andra på sin lilla kant.)

Om det inte var privata samtal som folk hade i tunnelbanan hade du slutat lyssna (vilket är det enda tips du behöver få för att slippa din livsångest över mobilen i t-banan) för längesedan, så fort samtalet började handla om att Gregers hund hade sprungit lös i 2 timmar innan han drack en skål vatten hade du somnat som ett barn efter en tung arbetsdag och vaknat av den inbyggda klockan vid din station.

Ingen vill vara en mall-robot 2007, men tråkigt nog är det fortfarande en ledande 89% av vår befolkning i Sverige. (väldigt nogrann studie i %)

Nu när vi kommit överens om att du nästan skulle betala för att få veta allt om dina medmänniskor kan vi ta upp ämnet som går hand i hand med detta vilket är onsyligheten i tunnelbanan. Man ska ju helst inte prata som sagt, vad man heller inte ska är att se varann i ögonen, nudda varandra eller eventuellt ställa frågor eller föra samtal med den mittemot.

OM du nu mot förmodan börjar prata med någon som sitter i "din fyrkant" kan du räkna med att dennes första intryck är att du är galen. Hade det funnit överfallsalarm hade det varit intryckt för fler minuter sedan och du hade blivit ivägsläpad av vakter innan du sagt klart meningen. Nu finns det inget sånt larm så din mening blir sagd vare sig personen vill höra eller inte, (notera här hur vi har väldigt lätt för att "inte lyssna" på den som pratar i jämförelse med mobilen som hörs på mils avstånd oavsett kvalité på hörseln) När personen väl hajjat att det var honom/henne du pratade med får du nog ställa frågan en gång till "jag satt i andra tankar" får du förmodligen höra. ("Andra tankar" är också annars väldigt lättavbrutna av mobilprat)
När din fråga är ställd får du ett kortfattat svar, inte för lite information så att det blir följdfrågor, men inte för mycket så ni kan förväntas prata resten av resan ut.

Skulle du skippa snacket och försöka anpassa dig till dina varma medmänniskor har du fortfarande en del "problem" att ta tag i. Om ditt knä för en sekund skulle nudda personen som sitter mittemot har du helt plötsligt gått över gränsen för vad som är okej, du har spottat på den andra människans personliga integritet så while you're at it kan du väl lika gärna ge personen en örfil direkt istället, det är ungefär samma sak. Det är förskräckligt, och händer det mer än en gång börjar dom sura minerna dra ihop sig och den annars hatiska stämingen omvandlas till mordisk.

Jag vill att det här ska vara ett generationsproblem, och jag tror att det är så. Jag tror att om 20 år när ni gamla surputtar har dött av ålder, pacemakers som slutat funka pga mobilprat, fått istappar i huvudet, (får man bara om man är över 50 bast) eller lyckats ramla ner på spåret och inte hunnit upp innan det försenade Hagsätra tåget rullade in på perrongen 22 minuter senare, kommer vi ha en helt annan inställning till alla dessa problem och våra värsta problem är att vi fortfarande tillåter barnvagnsmaffian att härja fritt.

Nej. som vanligt babblar jag på utan direkt vare sig kunskap, moral eller förnuft, och min cyniska anda växer ju mer jag skriver, och notera att detta inte gäller så fort alkohol är med i bilden, men varför det är så är en annan kommande blogg. Jag ger mig, orkar inte slösa mitt liv på att blogga min irritation, nu ska jag ut och hutta med näven åt någon gravid som stör friden.

Sensmoral; Du är vad du äter, så börja käka exctasy istället för omega-3 så du får lite kärlek i din kost & vardag Hitler.

Å sluta vara så jävla inåt, våga vara lite intresserad av någon annan än dig själv ditt helvete. (På sund nivå, vad Britney fick i sig (!?) igår spelar mindre roll.