Våldtäkter & liknande sexistisk skit!

Hejsan Allihop!

Det här är min första blogg ever, eller egentligen inte eftersom blogg tidigare hette "dagbok" på communitys och sen bara blev en sån där äcklig fluga, bytte namn, blev populärt och sen hade varenda jävel en åsikt att kasta ur sig! Men jag ska inte vara den som är den utan tänker halvglatt och små-pessimistiskt haka på er trend. (Antar att det var så här folk resonerade när allas vår Hitler kom till makten och hade udda förslag om hur man kunde göra världen lite bättre.)

Jag tänker iallafall slå på stort direkt och attackera allas sårbara punkt genom att gå på ett ämne jag inte kan ett skit om men som jag ändå funderat mycket på. Det är nämligen såhär kära läsare, att förr i tiden, eller ja, fram tills idag efter att jag besökt systembolaget, hade jag resonabla argument till ämnet, men numera är dom förpestade av mitt vardagshat som jag annars uteslutit ur detta ämne, fram tills idag då.

Kom till skott nu Victor du babblar. jag vet, men jag måste ju förklara mig innan jag får FI i hälarna och arga mjukfeminister som inte vill annat än flå min ljusbruna hy och eventuellt göra en uppstoppad billig version av en uppblåsbar-man..Doll..typ.. aja skitsamma, Komma till skott som sagt, skott..

JO. Förr disskuterade jag ofta med tjejer/kvinnor/flickor om deras problem med att gå ensamma på kvällar från krogar eller tunnelbanan osv, och jag förstod precis hur dom kände sig och höll med om hur hemskt allt är. Men nu har jag kollat lite på andra sidan av myntet och upptäckt en del saker. FÖRR, hade jag en stark känsla av orolighet när jag gick bakom kvinnor på kvällarna. jag kände nästan ett behov av att skrika att "jag ska inte våldta dig, jag är en goodguy, jag lovar, gråt inte och var inte rädd." Onödig replik att skrika tycker ni säkert (inte för att det någonsin hände) men jag har en tendens av att gå jävligt målmedvetet. Går jag ensam har jag ett mål, jag ska hem, och det ska gå fort så in i helvete, men utan att jag ska behöva springa. (för det har jag inte lungor till) Och jag har alltid oturen att hamna bakom en panikslagen tjej som jag alltid lyckas knappa in på, trots att jag gör massor med försök att gå så sakta som möjligt så att hon ska hinna iväg och känna sig trygg, men aset lyckas alltid hålla lågt tempo och jag kommer utan att ens försöka ifatt flickstackarn som med hela kroppen får panik och gräver i väskan efter potentiellt vapen att oskadligöra mig med. Ibland byter jag taktik och försöker att gå FRAMFÖR tjejen så hon är i MIN rygg, men det är just den där spurten att hamna där som ökar paniken hos vissa.

Tidigare var det här syndromet lika jobbigt för mig som för tjejen, jag vandrade i ett skevt tempo med ångest och jag kände hennes rädsla på mils avstånd vilket gav mig skuldkänslor för något jag inte hade gjort eller ens var kapabel att göra. Jag tyckte så synd om er tjejer att jag disskuterade ämnet ofta med olika människor för att hitta en lösning. jag frågade efter råd om hur vi killar skulle bete oss i den situationen och jag gjorde tom reportage om ämnet, och svaren blev då ofta från er själva (kvinnor) att ni fick skylla er själva om ni blev nojjiga för alla som gick bakom er om nätterna. Jag höll inte med utan argumenterade för hur läskigt det måste vara, jag tycker själv att det är obehagligt att ha någon i ryggen om nätterna en längre tid, att man ska åt samma håll hela vägen hem är ju inte så sannolikt, men det händer. Jag blir mer testosteronladdad än vad jag blir ledsen och rädd, gör mig redo för en deathbattle. Men känslan av obehag är förmodligen densamma, ingen vill väl ha en deathbattle från ingenstans liksom.

MEN.

Idag, när jag gick från systemet med en påse från mcdonalds och ett gäng bärs i handen, mitt på ljusa dagen, gick jag bakom en kvinna i 37 års åldern, hon hade matkassar och gick i sin takt, och jag, med mat och skit i händerna ville hem innan det kallnade, gick i min normala bestämda "nu ska jag fanimej hem fort" takt. Jag knappar in på fanskapet och gör mig redo att köra om henne, med flashig house i mina hörlurar glider jag fram på ett väldigt smooth och coolt sett med ett brett leende på läpparna, fredag och allt liksom. Tror ni då inte hon kollar bak när jag är diagonalt bakom henne, mitt i omkörningen med en sådan fruktan i sin blick som hade fått "Skriet" att se ut som en glad semesterbild från Ibiza, att jag fylldes av oro och sedan ilska. Blicken sa "hur kan du vara så jävla dum att du går såhär nära mig, du måste ju vara sjuk, håll 20 meters regeln för fan. Jag har redan slagit 112 från fickan så dina dagar är räknade buster, du ska aldrig få molesta en kvinna igen ditt svin!" Ungefär. Och jag gav henne en "Nu räcker det fanimej ditt vettskrämda helvete, jag ska hem, det är dag, du går sakta lunkandes utan direkt mål med ditt liv och du förväntar dig att jag bara ska respektera din skit och leva mitt liv efter dig och dina 20 centimeters ben!? Fuck off." Ungefär.

There you have it. Dagen då jag förändrades. Jag respekterar tamejfan inte det här längre. Jag ska inte lva i fruktan för att andra lever i fruktan, jag har inte tid med sånt. Visst, ni har det hårt som tjejer, var fjärde snubbe är ju typ en våldtäksman eller psykopat, hustrumisshandlare och pedofil, sjukligt svartsjuk dåre och instabil osäker steriodtorsk. men nu råkar jag tilhöra den gruppen som på sin höjd har kallat en tjej för hora i omkläddningsrummet vid 15 års ålder och eventuellt nämnt något om kuksugerskor & sprutluder, men thats it, och det var vadå, 9 år sedan? Jag är trött på att bli behandlad som ett freak som bara skrämmer vettet ur folk på nattetid och numera dagtid. jag vill ju vara killen som tjejen VILL gå närs så hon känner sig trygg. "Han där verkar ju rätt frisk iaf, jag håller mig nära honom så han kan skydda mig vid eventuell fara" Men istället är jag en potentiel mördare, det är förjävligt. Ponera att jag nu var en psykopat som inte fick något på krogen och tänkte tvinga mig till det istället. Vi ponerar att jag går bakom tjejer för att med våld tvinga mig till lite ömhet och eventuella könsjukdomar. (för kådis är väl omöjligt att dra på medan man brottas? Klarar ju knappt få på den när jag använder båda händerna och har godkänt tillträde till min partners sköte utan fysiska övergrepp)

Ponera det iaf. Jag ser inte förjävlig ut, jag har inte AIDS eller andra smittsamma grejer på mitt undre parti, jag klär mig ofta så propert jag kan och försöker att hålla mig nyduschad och gottluktandes (?), jag är inte världens äckligaste våldtäktsman och jag tycker tamejfan att jag åtminstone förtjänar tanken "Aja men OM han nu våldtar mig lär det inte var den vidrigaste killen jag varit med iaf, in fact, han är ju rätt söt, det kan tom bli ganska najs. kanske kan övertala honom om att skippa the brute force eller något.." Det där var väl lite att ta i kanske, men ni förstår min poäng.

Nej jag förstår den inte riktigt själv men eftersom jag skrivit en hel jävla uppsatts om skiten måste jag stå fast och försöka hitta den där röda tråden jag hade i början. Vad jag försöker säga är väl bara att någonstans får vi ta tag i ämnet tillsamans, jämställdhet och skit ni vet, snacka om det, placera ut lite lampor och patrullerande poliser i parker och skit, vi betalar ju skatt, den kan väl användas till annat än taxiresor och rondeller tycker man. Istället slösar vi resurser på att skapa grupper som ska sätta dit cannabisrökare som inte gör en fluga förnär, men det där är en annan blogg, men för varje ditsatt cannbisrökare är det ytterliggare en fri våldtäksman på gatan. Lägg fokus på saker som betyder något. Visst, jag kommer fortsätta vara nojjig när jag går bakom tjejer på kvällarna, men jag kommer med min bestämda gångstil att passera, och blir kvinnan i fråga rädd när jag gör min slutspurt för hamna framför henne så får hon bli det, jag vet att jag inte kommer röra henne och det får räcka, om hon inte har införskaffat ordentligt med tårgas, knivar, pepparspray, håller i sin mobil redo att ringa någon, eller rent av ringer någon som kan "hålla henne sällskap" får hon fanimej skylla sig själv. Jag ska hem, och förstör jag ditt liv på kuppen så får det vara så, min Bigmac ska ätas varm, och hör sen!